Det var en fin utställning de hade plockat ihop fast som vanligt fanns det en hel del som jag hade velat göra annorlunda och lite som jag måste se till att de ändrar. Fanns t.e.x fel i texten om pappa och dessutom är den skriven så att det verkar som om han var göteborgare medan han i själva verket flyttade till Lkp bara några år gammal.
K var där också, roligt att se honom igen, det var längesedan sist. Nu måste jag ta mej i kragen och sätta igång med det jag lovade att jag skulle fixa sist vi träffades.
Ska också träffa de som arbetar med muséet, både om ev. utställning som handlar om pappas tid och gärning där men jag vill prata också om deras stora utställning.
Den lider av samma fel som alltid tycks göras på små orter eller i mindre sammanhang, nämligen att den tar för givet att alla vet allt om den redan innan man kommer dit. ”Vi vill undvika skyltar” fick jag till svar en gång. Helt OK för den som är expert och känner igen en Westman så fort man ser den men vem gör man utställningen för? Av hundra personer som går igenom rummen kanske en handfull är tillräckligt intresserade för att först leta reda på den laminerade bunten av papper som kan hänga lite varstans i lokalen för att sedan leta reda på numret bredvid föremålet för att få reda på vem som gjort det. Resten går vidare till fiket där man inte behöver leta efter uppgifter för att få sig sin kopp kaffe. Väggen med tallrikar skulle bli så mycket mer intressant att titta på för ”Ann-Lisa” om det fanns en liten lapp bredvid varje tallrik med tillverkningsår och namn på servisen. Kanske skulle hon t.o.m. återvända för att hitta fler tallrikar som hon minns från faster Hildas köksskåp? (Antalet besökare måste förresten ha sjunkit drastiskt sedan ingången till Ittala flyttades och skylten om museum försvann. Fast varför ska man ha en skylt? Lkp-borna vet ju var det ligger…)
Själva utställningen ser också nästan likadan ut som när den gjordes för en fem-sex år sedan. Nästan, för det som har förändrats är att vissa föremål har plockats bort vilket man ser på de tomma fläckarna här och var. Här saknas också skyltar med designernamn för att fånga ”Anna-Lisas” intresse. Man borde också vara mer tydlig med under vilka tidsperioder föremålen gjordes. Har man låtit sig handlingförlamas av att det var en ”känd” arkitektfirma som gjorde utställningen en gång?
Börjar se att mönstret att alltid ta för givet att andra vet allt gäller det mesta och man nöjer sig med att låta de stora magneterna som är kända sedan tidigare dra hit turister. Men till slut kommer dagen då de som var intresserade har varit här redan (se Arn-hysterin) och de kommer inte igen om de inte lockas av något nytt. Här finns massor av pärlor som ingen utanför närområdet har en aning om och som skulle kunna dra hit helt nya sorters turister som skulle spendera pengar både på att handla och övernattningar..
Nu måste jag bara hitta lite öron som lyssnar…